Det är liksom i magen det först bubblar upp. Sen bubblar det vidare långsamt, långsamt upp mot halsen.
Ungefär där slutar det och sprider istället en kittlande känsla ut i händerna.
Nu är inte jag en sådan som vill slå personer varje gång jag är arg eller får någon sorts kick av våld.
Men ibland kan jag faktiskt få en stark känsla av att vilja kasta någonting, riktigt hårt.
Jag har till och med gjort det ett par gånger, förstört saker.
Just känslan att bara gå loss då det kokar som mest i magen är så fruktansvärd skön och det blir lite lättare efteråt.
Ikväll ligger den där bubblande arga känslan i halsen och gör att jag känner mig lätt illamående.
När ska det till en förändring?
Kommer det alltid se ut såhär?
Kommer min dotter (mina döttrar) få uppleva samma saker som mig?
Kommer dom också bestämmas över och trampas på bara för att de inte föddes med snopp?
Ikväll är jag så sjukligt arg för att människor är pigg på att berätta att mitt engagemang för rättvisa, jämställdhet och feminism är bortkastad och inte värd att kämpa för.
Hur kan man tro sig ha rätten att bestämma över vad en människa ska känna engagemang och sympati för?
Hur kan en vit man i medelåldern säga till mig att jag bör bli arg på andra saker?
Enligt mig är jag tillräckligt vuxen att kunna bestämma själv vad jag vill lägga energi på och vart jag vill rikta mitt engagemang.
/K.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar