Just nu är det stressen som står mig upp i halsen. Förstår inte varför det ska bli såhär varje gång?! Allt ska jämt hända på en gång.
Man tycker att man har framförhållning och planerar hyffsat bra, men tamefan så lyckas allt hända på exakt samma dag, månad eller period.
Just nu är jag ett fasansfullt stressmonster som min stackars pojkvän får stå ut med. Det är nämligen så att jag kom in på sjuksköterskeutbildningen. Så därför så ska jag ju flytta min lägenhet till Gävle, sluta mitt jobb och börja skolan samtidigt.
Allt bara går ihop med varandra så att jag får svårt att skilja dem åt.
Men det ska bli kul, och skönt. Längtar tills allt är gjort och vardagen tillsammans med Johan rullar igång.
Så det är nog som världens lugnaste pojkvän säger - "Det blir ju bättre snart"...
/K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar