Lite prestige madame?

Ibland är det otroligt skumt hur less man kan vara på individer.
Ni vet då man bara vill kräkas upp sin frukost över dem, spotta eller bara skratta?
De tankar som dyker upp då har en tendens att vara sannerligen kreativa.

Som då man sitter på bussen och har en tanklös tjockskalle bakom sig som av någon anledning har antingen svullna knän eller bara långa ben. Eftersom att de tveklöst är ute efter att orsaka ryggproblem för medresenärer.
En gång var jag faktiskt fräck att skrika åt två personer att lägga av.
Medan jag satt där och kokade som en frusterad tjatkärring så fick jag just en sådan kreativ och förträffligt bra idé!
Spaken man ställer in ryggstödet skulle ha gått åt båda håll.. och lite snabbare.
Jag tänker mig att man lutar sig fram lite nonchalant, drar i spaken och ryggstödet hamrar nedåt/bakåt, hårt, snabbt och skoningslöst.
Om man inte lyckas döda tjockskallen som sitter bakom så kanske man i alla fall lyckas krossa knäskålarna på han/hon.

Det skulle liksom kännas bra i magen.
/K