35 år.

Jag längtar faktiskt tills jag är över trettio.
För mig känns det som om det är då "livet" startar.

Jag längtar efter det där trygga förhållandet med en man jag älskar och beundrar,
jag längtar efter att bli mamma.. döpa mina ungar, torka upp spyor, mata och uppfostra dem.
Jag längtar att skaffa sig ett hus, kanske renovera.
Längtar som tusan efter att ha en stabil arbetssituation, att vara fast anställd.
Ha ett jobb jag trivs med och bra personer att jobba med helt enkelt.
Jag längtar efter alla högtider som jag vill spendera med familj och mina syskons familjer.
Jag vill stå på julafton och laga mat med min syster, mina bröder och deras respektive familjer och bara ha det trevligt.
Kanske hyra en stuga i fjällen, fiska och åka skidor under dagarna.
Jag längtar efter alla familjekaos, familjevardagen, alla tonåringsutbrott och alla bråk jag och min man kommer ha.
Jag längtar till fredagsmyset, familjemiddagarna och utflykterna vi kommer uppleva tillsammans.

Jag längtar efter familjelivet, då allt ändå känns mycket tryggare än vad det gör nu.
Helst av allt skulle jag vilja leva i en bubbla i 10 år framåt, bara gå på auto och sen vakna upp då allt börjar ta sig.

Det ska bli spännande och se hur allt blir, och jag vet att det inte alls kommer bli som jag tänkt mig.
Men man kan ju alltid hoppas!

/K