Invecklat - som en kanelbulle

Jag orkar verkligen inte vara så förskräckligt komplicerad.
Allt idag ska vara så fruktansvärt invecklat.
Och då menar jag inte pappersarbetet på Arbetsförmedlingen eller den politiska uppbyggnaden i vårt samhälle.
Nä, jag menar människor.
Hela tiden går folk runt och ska lära känna sig själva, komma fram till deras image och utveckla ett säreget jag.
Jag tycker att det är onödigt att sätta sig själv i ett fack.
Visst, man kan säkert se sig själv som en tvättäkta estet, som lägger en apelsin på mattan och skapar konst, klär sig i jordfärger och spelar skum och mystisk.
Absolut, jag förstår att det finns vissa människor som älskar dessa grejer.

Men det är absolut ingenting för mig.
Jag vill studsa omkring i alla olika kategorier och skaka hand med alla stilar och fack.
Jag orkar inte vara så ohyggligt invecklad och komplicerad då det gäller intressen, klädstil, hur jag pratar och främst musik. Jag gör/klär/pratar och lyssnar på det som faller mig i smaken just i den situationen jag befinner mig i.