Invecklat - som en kanelbulle

Jag orkar verkligen inte vara så förskräckligt komplicerad.
Allt idag ska vara så fruktansvärt invecklat.
Och då menar jag inte pappersarbetet på Arbetsförmedlingen eller den politiska uppbyggnaden i vårt samhälle.
Nä, jag menar människor.
Hela tiden går folk runt och ska lära känna sig själva, komma fram till deras image och utveckla ett säreget jag.
Jag tycker att det är onödigt att sätta sig själv i ett fack.
Visst, man kan säkert se sig själv som en tvättäkta estet, som lägger en apelsin på mattan och skapar konst, klär sig i jordfärger och spelar skum och mystisk.
Absolut, jag förstår att det finns vissa människor som älskar dessa grejer.

Men det är absolut ingenting för mig.
Jag vill studsa omkring i alla olika kategorier och skaka hand med alla stilar och fack.
Jag orkar inte vara så ohyggligt invecklad och komplicerad då det gäller intressen, klädstil, hur jag pratar och främst musik. Jag gör/klär/pratar och lyssnar på det som faller mig i smaken just i den situationen jag befinner mig i.

Framtidsutsikter.

Det är så otroligt många vuxna idag som funderar och försöker (oftast förgäves) hitta en förklaring till varför så många ungdomar idag mår dåligt, tar livet av sig och varför efterfrågan efter psykologer/terapeuter har ökat kraftigt.

Jo det kan ju vara såhär tänker jag:
Under hela vårat liv, vi som föddes under senare delen av 80-talet och framåt har otroligt stora krav på oss. Nu kan jag i och för sig bara tala om mig själv och människor jag talat med, så det är bara en oslipad teori.
Idag har vi (jämfört med tidigare) så otroligt mycket val att göra, på gott och ont. Fördelarna med valen är att man själv kan välja mycket mer och det finns ett friare utbud. Men problematiken med det hela kan bli att mitt i alla val kan man tappa bort sig själv, man blir förvirrad och allt blir bara ett kaos i alla valmöjligheter.
Någonting sådant tror jag kan ha hänt idag.
Ungdomarna ska fixa så mycket själva, och ta viktiga val så tidigt som möjligt för att bli något. Dom ska veta vad dom ska bli, och arbeta som, redan i gymnasiet helst.

Det andra problemet till ohälsan kan vara all press och de negativa tankegångarna. Redan från när man går i högstadiet får man höra att det är svårt att få jobb, både lärare och föräldrar antyder på det med jämna mellanrum. Det är precis som att det sätter sig i hjärnan och man vet tidigt att det igentligen inte är någon idé, det finns ju ändå inga jobb? Som ung får man inte den information man behöver och hela tiden handlar allt om att tänka igenom sina val noga. Men det är många val att tänka igenom.

Jag tror inte att vuxna förstår vilken press vi ungdomar idag lever under, sant är det faktumet att teknologin och framtidstänket har skapat många fördelar.. men det är många som glömmer bort att med varje fördel kommer det oftast en nackdel. Det handlar om från vilken vinkel man ser det hela från, det gäller att vrida och vända på det, så man ser helheten för alla.

Det här är bara en "teori" jag funderat kring. Och jag vet att andra funderat kring det innan mig. Men jag tycker det låter logiskt.

/K

Tystnad, tagning.

Det är igentligen väldigt få människor som bryr sig.
Verkligen vill höra dina problem,
vad du anser om saker och som verkligen vill hjälpa.

Jag kan tycka att det är en sorts form av konst att vilja lyssna.
Att bara sitta ner, radera sina egna problem, lägga dem åt sidan för att lyssna vad en annan människa har för tankar och tyck.

Som psykolog tror jag att man ska vara duktig på att lyssna.
Och inte bara lyssna och vara passiv,
utan lyssna aktivt.
Att lyssna, värdera och försöka sätta sig in i den andra personens tankemönster.


Jag känner ett fåtal personer som verkligen vill lyssna.
Två av dem är Elina och Sandra.
Det är vänner man värderar högt.
För när människor tar sig tid att lyssna på vad du har att säga blir man själv villig att ge tillbaka den tjänsten och hjälpa tillbaka.

Dope Show.

Det spelar ingen roll hur man beter sig.
Allt är (hur man än vrider och vänder på omgivningen) ytligt.
Livet består av måsten, uppgifter, mål och prestationer.
Det spelar ingen jävla roll hur hög IQ man har,
hur många bilar man köpt eller hur nyklippt håret är.
Man kommer inte ifrån de (påtvingade?) idiotsakerna.

Jag är så jävla less på människor,
lämna mig ifred så att jag kan spy på mig själv.

Nål & tråd.

Nyss sytt klart en klänning som jag är så jäkla nöjd med.
På sistone har det blivit väldigt mycket sytt,
och intresset bara växer.
Har massvis med ideér i huvudet på olika designer.

Här har ni en bild!

Nyårsupdate.

Mitt nyår var verkligen grymt.
Hade så kul att jag nästan kiknade av skratt hela tiden.
Det var helt underbart att få träffa folk igen,
och träffa vänner som man inte sett på länge.
Var bara allmänt förtjusande, och bara kul!

Nästa år ska jag langa raketer.
Tänk vad med pengar man kommer att tjäna!