Den tiden då allt var skönt, enkelt och jag mådde bra.
Jag hade tusen intressen och massor av roliga saker att göra.
Jag visste vart jag hade mig själv, slapp förstora upp saker för att få dem att låta bättre och slapp prata skit.
Det finns inte en sådan tid nu.
Allt är okej, men inte mer än så.
Jag har massor att oroa mig för,
vuxengörat kommer ikapp mig.
Det blir skönt med mer ansvar och att skapa sina egna rutiner.
Men jobb, högskola, budget osv osv måste fixas och jag känner mig så bortglömd.
Kanske inte just jag, men mina intressen, mitt liv och den jag är.
Förut var jag bara lycklig, mig själv och tänkte rätt.
Jag har inte ens råd att se Mia Törnblom,
vilket gör mig illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar