Fall Out Boy

Jag tror jag ska ta och dedikera ett inlägg till mina allra favoritpojkar.

Fall Out Boy heter bandet, helt underbara.
Min trevliga resa med dom här 4 pojkarna började redan år 2005.
Den sommaren var jag otroligt otrygg i mig själv och visste inte hur jag skulle bete mig,
hur jag skulle klä mig eller vad som gällde.. jag var helt lost.
En trevlig dag satte jag mig och kollade på MTV.
En video sa det klick med.
Ni vet när det blir så där varmt i magen, alla fjärillar brusar upp
och du brister ut i ett megaleende?
Exakt så var det med Fall Out Boy's musikvideo till låten
"Sugar we're going Down".
Sen dess var jag fast.
Dom ledde mig in på det som blev min "karaktär"
eller det som ledde till min fortsatta "stil".
Jag kände mig hemma då jag hörde dom.
Dom hade roliga texter, verkade jordnära och framförallt,
gjorde riktigt bra musik!

Så Fall Out Boy fick mig att hitta till mig själv,
låter otroligt klyshigt, men så är det.

Den 20 Mars 2007 drog jag och två kompisar till Stockholm för att se dom live.
Och då var jag rädd att stänga ögonen och öronen, för att missa en endaste sekund av dem.
Jag var så lycklig, full av adrealin.
Stod på tå för att se bättre och sjöng allt vad halsen klarade av.
Jag älskade det.

Och nu har dom slängt ut en ny singel.
Det var singeln som var insperation till mitt inlägg.

Så nu vet ni!
GOD NATT